Lonely i'm so lonely

Herre Gud i himmelen, jag är näst intill ensam i lägenheten. Henke och Fred har gått och lagt sig och Adam och Jonas jobbar så det är nästan som att vara själv. Detta är något som aldrig händer i det här kollektivet. Jag har varit ensam en eller två gånger sedan jag flyttade in och de har varit max en timme åt gången. Men det roliga med att båda dessa gångerna (och nu) har jag inte velat slappa och ta det lugnt utan jag har velat städa och diska och grejer. Konstigt, eller rart som vi säger här i Norge. Nu känner jag mig som en gammal hemmafru. Eller en dålig hemmafru nu när jag ser mig omkring eftersom det ser ut som om tredje världskriget har brutit ut här. Inte riktigt som i förra lägenheten men jag älskar att bo här ändå, även om det är lite väl trångt med 4 killar och en råtta som sambos.

Det jag älskar allra mest är att jag får sova bredvid världens bästa varje natt. Det finns nog inget bättre än att vakna upp på morgonen och se den man älskar ligga bredvid. Och dagarna blir så bra när man har någon man tycker om som kysser en på kinden innan han går till jobbet. Fin är vad du är Henrik Arnell. Fin fin fin!<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback