Alexandra Ek

Nu gott folk så ska jag berätta om en grej som jag inte tycker så bra om med London. Inte alls faktikst. Man kan kalla det för en sorts fobi eller rent av en skräck.

Nu har även jag fått ett elvande bevis på att det finns fyrbenta små gnagare runt om i London. Jag började nästan tro att jag skulle klara mig utan dessa varelser men nejdå. Grejen är den att jag står i Mangans och Louises rum och kollar mig i spegeln när jag hör något i väggen. Tänkte först att det var någon granne som flyttade någon möbel eller något men nejdå så var det inte. Det krafsade och hade sig där inne och jag ropade på Jessi och stod stelfrusen och kollade in i väggen.

Sedan när vi tog tuben till Svenska puben som vi för övrigt var på ikväll så såg vi en lite mus i tunnelbanespåret. Ganska liten och söt där, men jag tror inte att den kommer vara så söt den dagen den kryper runt på köksgolvet.

Sandra besvarade mina farhågor när vi kom hem för en stund sedan och sa att det faktikst är råttor i väggen. Lagom kul sådär.

Första natten vi sov här så vaknade jag och trodde att en mus kröp i mit täcke så jag flög upp, kastade ifrån mig täcket och Jessi frågade vad jag gjorde. " Det är en mus i mitt täcke!!" "Nej det är det inte sov nu" "JO". Jessi gick på toaletten och jag var tvungen att lägga täcket på golvet och stampa på det innan jag kunde sova igen. Och dessutom så blev jag nästan gråtfärdig när hon skojjade en gång och krafsade på väggen.

Vi har ganska täta väggar så det borde inte komma in någon, men under dörren till lägenheten är det en liten springa och Sandra sa att råttorna kan komma upp ur toan. SÅ nu är det såhär att imorgon ska jag skriva en STOOR skylt "FÄLL NER TOALOCKET; INTE FÖR ATT DET SER BRA UT UTAN FÖR ATT RÅTTJÄVLARNA INTE SKA KOMMA IN OCH DÖÖDA OSS!" Typ.