Så här är det.
Nu ska jag vara tråkig. Och deprimerande. Och ledsen. Bara så ni vet.
Just nu är näst intill alla mina vänner på förfest hos min bästa vän. Själv sitter jag hemma ensam och har tittat på Gossip Girl. Varför detta? För att jag är för trött och för att jag ska jobba imorgon.
Jag vill inte detta mer. Det känns som att jag det enda jag gör är att jobba. Jobba jobba jobba. Och jag tycker inte att det är kul längre. Jag jobbar nästan varje dag, oftast hela dagarna. Jag åker bussen hem, somnar på bussen av all stress. Kommer hem, kollar London, träffar någon lite då och då och går och lägger mig för att jobba dagen efter igen. Jag trodde att det skulle vara roligt att jobba, men när alla har så höga krav på mig hela tiden så är det inte roligt längre. Prestationångest har jag. Jag ska göra allting snabbare än möjligt och hjälpa till överallt. När det är fint väder så måste jag ofta göra två personers arbete. Folk säger att de ska hjälpa till men skiter i det. Jag springer runt, rädd för att göra för fel och försöker hinna med allting på kortast möjliga tid. Trots att jag springer runt mellan 7-14 så får jag ganska ofta jobba över för att jag inte hinner bli färdig i tid. Många kunder kan vara riktigt jävla otrevliga och ha noll förståelse sådana dagar. Ändå så försöker jag vara glad och positiv. Men jag är så jääävla trött. Både trött på att ha det så och både fysiskt och psykiskt trött. Jag är oftast väldigt stresstålig men jag pallar fan inte detta. Jag har varit ute och umgåtts med mina vänner kanske 15 gånger på hela sommaren, jag har festat max fem gånger och jag har varit på stranden 2 gånger på hela sommaren. Jag hinner aldrig sansa ner mig, jag sover dåligt, äter dåligt och mår aldrig jätte bra.
Grejen är den att jag hade sett fram emot den här kvällen i två veckor. Förfest hemma hos Jessi, Fiesta, övernattning, men nu idag så kände jag bara nej. Varför? För att jag aldrig skulle ha orkat att jobba de närmstahelvetesdagarna annars.
Jag.blir.så.jävla.arg.på.mig.själv!!! Det känns som att jag aldrig har tid att träffa de personer som betyder mest för mig. Och det känns som att jag sviker dem och att de blir besvikna på mig. VARFÖR ORKAR JAG INTE DET? Jag vill inte jobba på Ica mer. Det får mig bara att känna mig misslyckad Punkt.
Och jag saknar min älskling. Allting hade kännts så mycket bättre med honom här.
Just nu är näst intill alla mina vänner på förfest hos min bästa vän. Själv sitter jag hemma ensam och har tittat på Gossip Girl. Varför detta? För att jag är för trött och för att jag ska jobba imorgon.
Jag vill inte detta mer. Det känns som att jag det enda jag gör är att jobba. Jobba jobba jobba. Och jag tycker inte att det är kul längre. Jag jobbar nästan varje dag, oftast hela dagarna. Jag åker bussen hem, somnar på bussen av all stress. Kommer hem, kollar London, träffar någon lite då och då och går och lägger mig för att jobba dagen efter igen. Jag trodde att det skulle vara roligt att jobba, men när alla har så höga krav på mig hela tiden så är det inte roligt längre. Prestationångest har jag. Jag ska göra allting snabbare än möjligt och hjälpa till överallt. När det är fint väder så måste jag ofta göra två personers arbete. Folk säger att de ska hjälpa till men skiter i det. Jag springer runt, rädd för att göra för fel och försöker hinna med allting på kortast möjliga tid. Trots att jag springer runt mellan 7-14 så får jag ganska ofta jobba över för att jag inte hinner bli färdig i tid. Många kunder kan vara riktigt jävla otrevliga och ha noll förståelse sådana dagar. Ändå så försöker jag vara glad och positiv. Men jag är så jääävla trött. Både trött på att ha det så och både fysiskt och psykiskt trött. Jag är oftast väldigt stresstålig men jag pallar fan inte detta. Jag har varit ute och umgåtts med mina vänner kanske 15 gånger på hela sommaren, jag har festat max fem gånger och jag har varit på stranden 2 gånger på hela sommaren. Jag hinner aldrig sansa ner mig, jag sover dåligt, äter dåligt och mår aldrig jätte bra.
Grejen är den att jag hade sett fram emot den här kvällen i två veckor. Förfest hemma hos Jessi, Fiesta, övernattning, men nu idag så kände jag bara nej. Varför? För att jag aldrig skulle ha orkat att jobba de närmstahelvetesdagarna annars.
Jag.blir.så.jävla.arg.på.mig.själv!!! Det känns som att jag aldrig har tid att träffa de personer som betyder mest för mig. Och det känns som att jag sviker dem och att de blir besvikna på mig. VARFÖR ORKAR JAG INTE DET? Jag vill inte jobba på Ica mer. Det får mig bara att känna mig misslyckad Punkt.
Och jag saknar min älskling. Allting hade kännts så mycket bättre med honom här.
Kommentarer
Trackback